Foder och utfodringsteknik

Precis som andra produktionsdjur behöver odlade fiskar äta och får därför foder. Det är viktigt att välja rätt foder beroende på odlingens produktionsstruktur och omfattning. Fiskar har olika och särskilda behov under hela sin livscykeln från rom till matfisk. Behovet ser även olika ut hos specifika arter och under olika odlingsförhållande.

Fodret som våra odlare använder innehåller inte antibiotika och inte heller tillväxthormoner. Antibiotika får inte användas i förebyggande syfte i Sverige (precis som för lantbruksdjur) och tillväxthormoner är inte tillåtet. Antibiotika får endast användas och skrivs då ut av veterinär vid en konstaterad sjukdom. 

Fodret innehåller heller inte genetiskt modifierade ingredienser.  Lagstiftningen kräver att genetiskt modifierade ingredienser uppges i de handlingar som åtföljer fodret (t.ex. etiketten).

Foder

Odlad fisk matas med ett torrt, extruderat pelletsfoder. Det foder som används är högenergifoder vilket är standard.  För att fylla fiskens näringsbehov utfodras den med foder som är specialanpassade för respektive art samt tillväxtstadium.

Fodret är den allra viktigaste faktorn för en fiskodling. Fodret är en förutsättning för att fisken ska tillväxa och må så bra som möjligt. Fodrets närings- och energiinnehåll i kombination med fiskodlarens skicklighet är avgörande för hur effektivt fodergivan kan nyttjas av fisken och omvandlas till fiskbiomassa.

Fiskfoder till regnbåge och röding innehåller proteiner, kolhydrater, fett samt mikronäringsämnen såsom mineraler. Fettet kommer från exempelvis fisk-, raps-, soja- eller linolja. Kolhydraterna kommer i regel från vete och proteinerna från exempelvis fiskmjöl, fiskrens, mjöl från solros, lupin, och raps, sojabönor, ärtor eller favabönor.

Fiskfoder är i ständig utveckling och stora forskningsinsatser pågår globalt för att minska beroendet av fiskmjöl och fiskolja i fiskfoder samt utveckla, testa och ta alternativa foderråvaror i bruk.

Utvecklingen har medfört att kvoten fish in:fish out (FiFo), dvs mängden fisk in respektive ut, ligger på ca 0,8:1 (se bl.a. foderföretagens hemsidor).

Mängden fisk som produceras är därmed större än den fiskmängd som förbrukas vid tillverkningen av foder, vilket är positiv med tanke på resursnyttjande och ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv. Av den fiskråvara som används i fodret utgörs ca 10–25 % av avskär (se bl.a. foderföretagens hemsidor).

Medlemsföretagens foderleverantörer är framför allt Biomar och Skretting men även en mindre mängd köps av Raisio.

Mer information om foder finns bland annat på leverantörernas hemsidor.

Biomar har även tagit fram några illustrativa posters om foderutvecklingen, utmaningar mm. 

2021-06 SE_Poster 3 - The challenge - Digital.pdf
2021-06 SE_Poster 4 - Fish feed evolution - Digital.pdf
2021-06 SE_Poster 5 - An efficient source of protein - Digital.pdf
2021-06 SE_Poster 7 - Less is more - Digital.pdf

Utfodringsteknik

Det finns flera olika system för utfodring av fisken. Utfodringssystemet i större fiskodlingar är oftast automatiserat och styrs elektroniskt.   Maskinell utrustning skapar bland annat en möjlighet att få till en jämn fördelning av fodergivan över dagens ljusa timmar.

I de mer moderna systemen är denna datoriserad och styrs via applikationer i dator och/ eller smartphone där utfodringen av vardera kasse sker och där hänsyn tas till bland annat:

  • antalet fiskar i kassen
  • medelvikten hos fisken
  •  fodersort
  • syrgashalt
  • vattentemperaturen  

Hur mycket foder som fisken ska matas med beräknas i datorbaserade modelleringar baserade på fiskens energibehov och/eller fås från tillväxttabeller baserad på erfarenhetstal om procentuell daglig tillväxt relaterad till ovanstående parametrar.

Utrustningen kan exempelvis vara tryckluftsstyrd och bestå av stora fodersilor i anslutning till en doserare vilken släpper ner foder i slangar varefter tryckluft blåser fodret vidare till den valda kassen.
I slutet på slangen sprids fodret för att det ska fördelas jämnare över vattenytan och minimera foderspill.

Tryckluftsutfodringen kan styras från land eller från en speciell foderflotte, vilken då innehåller ett komplett system med foderlager, kompressorer osv. Till denna utrustning kan även en sensor installeras som avbryter utfodringen vid tekniska problem, t.ex. om ett utfodringsrör går sönder.

Utrustningen kan även vara av slungtyp där en foderbehållare är kopplad till en matarskruv vilken vrider fram foder till en slunga som sedan fördelar fodret över kassens yta.

På vissa mindre odlingar finns en enklare uppsättning där foderbehållaren är förbunden direkt nedåt med en tallrik under sig som snurrade ut foder.

Foder och utfodringsteknik och dess utveckling över tid

Fiskfoder och utfodringsteknik har genomgått en omfattande utveckling sedan 1980- talet fram till idag vilket har inneburit en positiv inverkan på såväl fiskens hälsa som på miljön. 

Mängden lättlöslig och därigenom potentiellt biotillgänglig fosfor i foder har minskat och även andelen lättillgänglig fosfor i fekalierna har minskat i motsvarande omfattning, likaså i foderspillets lättillgängliga del. 

  Några exempel på förbättringar redogörs för i det följande.

Fodersammansättningen

Fodrets sammansättning har förbättrats och passar idag fiskens näringsbehov bättre än tidigare. Förhållandet mellan protein, fett och kolhydrater är idag mer optimalt. Kunskap har också tillkommit rörande vikten av att använda råvaror av god kvalitet med hög biologisk tillgänglighet för att fisken ska kunna ta upp så mycket som möjligt ur fodret och omvandla till biomassa.  Dagens fiskfoder har även utvecklats för att exempelvis passa olika sorters laxfiskar och  fodersammansättningen ser även olika ut beroende på vilket livsstadium fisken är i.

 Foderproduktionstekniker 

Nya produktionstekniker vid fodertillverkning, upphettning av råvaror och extrudering (fett tillsätts pellets i efterhand) av foder har möjliggjort ett högre fettinnehåll och ett lägre innehåll av kolhydrater. Detta gynnar fiskens näringsupptag och fodret får bland annat en lägre andel lättlöslig och större andel hårt bunden fosfor.

Foderkonvertering

Foderkonverteringen det vill säga, mängden foder som förbrukas per enhet producerad fisk, har förbättrats enormt under de senaste 30 åren. Från värden i spannet 1,7–2,5 till dagens 0,7–1,2 beroende av fiskart och fiskstorlek. Detta innebär bland annat att belastningen av fosfor och kväve per viktenhet producerad fisk har minskat.

Även sett till det större resursperspektivet har fodret genomgått förbättringar. Under de senaste årtiondena har andelen animaliskt innehåll i fodret minskat och idag utgörs mer än 50% av fodret av vegetabiliska råvaror. Mängden fiskmjöl och fiskolja i fodret har minskat och ersatts av mer resurssnåla alternativ. Det är även vanligt att en viss andel av råvarorna som härstammar från marina resurser kommer från restprodukter från andra processer.