Foder och utfodringsteknik

Precis som andra produktionsdjur behöver odlade fiskar äta och får därför foder. Det är viktigt att välja rätt foder beroende på odlingens produktionsstruktur och omfattning. Fiskar har olika och särskilda behov under hela sin livscykeln från rom till matfisk. Behovet ser även olika ut hos specifika arter och under olika odlingsförhållande.

Fodret som våra odlare använder innehåller inte antibiotika och inte heller tillväxthormoner. Antibiotika får inte användas i förebyggande syfte i Sverige (precis som för lantbruksdjur) och tillväxthormoner är inte tillåtet. Antibiotika får endast användas och skrivs då ut av veterinär vid en konstaterad sjukdom.

Fodret innehåller heller inte genetiskt modifierade ingredienser. Lagstiftningen kräver att genetiskt modifierade ingredienser uppges i de handlingar som åtföljer fodret (t.ex. etiketten).

Foder

Odlad fisk matas med ett torrt, extruderat pelletsfoder. Det foder som används är högenergifoder vilket är standard. För att fylla fiskens näringsbehov utfodras den med foder som är specialanpassade för respektive art samt tillväxtstadium.

Fodret är den allra viktigaste faktorn för en fiskodling. Fodret är en förutsättning för att fisken ska tillväxa och må så bra som möjligt. Fodrets närings- och energiinnehåll i kombination med fiskodlarens skicklighet är avgörande för hur effektivt fodergivan kan nyttjas av fisken och omvandlas till fiskbiomassa.

Fiskfoder till regnbåge och röding innehåller proteiner, kolhydrater, fett samt mikronäringsämnen såsom mineraler. Fettet kommer från exempelvis fisk-, raps-, soja- eller linolja. Kolhydraterna kommer i regel från vete och proteinerna från exempelvis fiskmjöl, fiskrens, mjöl från solros, lupin, och raps, sojabönor, ärtor eller favabönor.

Fiskfoder är i ständig utveckling och stora forskningsinsatser pågår globalt för att minska beroendet av fiskmjöl och fiskolja i fiskfoder samt utveckla, testa och ta alternativa foderråvaror i bruk.

Utvecklingen har medfört att kvoten fish in:fish out (FiFo), dvs mängden fisk in respektive ut, ligger på ca 0,8:1 (se bl.a. foderföretagens hemsidor).

Mängden fisk som produceras är därmed större än den fiskmängd som förbrukas vid tillverkningen av foder, vilket är positiv med tanke på resursnyttjande och ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv. Av den fiskråvara som används i fodret utgörs ca 10–25 % av avskär (se bl.a. foderföretagens hemsidor).

Medlemsföretagens foderleverantörer är framför allt Biomar och Skretting men även en mindre mängd kan köpas från andra leverantörer.

Mer information om foder finns bland annat på leverantörernas hemsidor.

Biomar har även tagit fram några illustrativa posters om foderutvecklingen, utmaningar mm.

Biomar Norge har även producerat en film om foder tillverkning.

Utfodringsteknik

Det finns flera olika system för utfodring av fisken. Utfodringssystemet i större fiskodlingar är oftast automatiserat och styrs elektroniskt. Maskinell utrustning skapar bland annat en möjlighet att få till en jämn fördelning av fodergivan över dagens ljusa timmar.

I de mer moderna systemen är denna datoriserad och styrs via applikationer i dator och/ eller smartphone där utfodringen av vardera kasse sker och där hänsyn tas till bland annat:

antalet fiskar i kassen
medelvikten hos fisken
fodersort
syrgashalt
vattentemperaturen

Hur mycket foder som fisken ska matas med beräknas i datorbaserade modelleringar baserade på fiskens energibehov och/eller fås från tillväxttabeller baserad på erfarenhetstal om procentuell daglig tillväxt relaterad till ovanstående parametrar.

Utrustningen kan exempelvis vara tryckluftsstyrd och bestå av stora fodersilor i anslutning till en doserare vilken släpper ner foder i slangar varefter tryckluft blåser fodret vidare till den valda kassen.
I slutet på slangen sprids fodret för att det ska fördelas jämnare över vattenytan och minimera foderspill.

Tryckluftsutfodringen kan styras från land eller från en speciell foderflotte, vilken då innehåller ett komplett system med foderlager, kompressorer osv. Till denna utrustning kan även en sensor installeras som avbryter utfodringen vid tekniska problem, t.ex. om ett utfodringsrör går sönder.

Utrustningen kan även vara av slungtyp där en foderbehållare är kopplad till en matarskruv vilken vrider fram foder till en slunga som sedan fördelar fodret över kassens yta.

På vissa mindre odlingar finns en enklare uppsättning där foderbehållaren är förbunden direkt nedåt med en tallrik under sig som snurrade ut foder.

Foder och utfodringsteknik och dess utveckling över tid

Fiskfoder och utfodringsteknik har genomgått en omfattande utveckling sedan 1980- talet fram till idag vilket har inneburit en positiv inverkan på såväl fiskens hälsa som på miljön.

Mängden lättlöslig och därigenom potentiellt biotillgänglig fosfor i foder har minskat och även andelen lättillgänglig fosfor i fekalierna har minskat i motsvarande omfattning, likaså i foderspillets lättillgängliga del.

Några exempel på förbättringar redogörs för i det följande.

Fodersammansättningen

Fodrets sammansättning har förbättrats och passar idag fiskens näringsbehov bättre än tidigare. Förhållandet mellan protein, fett och kolhydrater är idag mer optimalt. Kunskap har också tillkommit rörande vikten av att använda råvaror av god kvalitet med hög biologisk tillgänglighet för att fisken ska kunna ta upp så mycket som möjligt ur fodret och omvandla till biomassa. Dagens fiskfoder har även utvecklats för att exempelvis passa olika sorters laxfiskar och fodersammansättningen ser även olika ut beroende på vilket livsstadium fisken är i.

Foderkonvertering

Foderkonverteringen det vill säga, mängden foder som förbrukas per enhet producerad fisk, har förbättrats enormt under de senaste 30 åren. Från värden i spannet 1,7–2,5 till dagens 0,7–1,2.
Förmågan att omvandla foder till muskel, som är den köttråvara som vi sedan äter förkortas FCR (Feed Conversation Ratio).
Foderkonverteringen är inget fixt värde för alla fiskar, utan är beroende av fodrets sammansättning, fiskarten och fiskens ålder och livsstadie. Foderkonverteringen är även avhängigt av ett antal andra faktorer, till exempel vattenkvalitet och temperatur.

Fiskodlarna arbetar för att minimera foderkonverteringen utan att riskera fiskens näringsbehov och målen med odlingen. Med en låg foderkonvertering kan fiskodlarna producera fisk med ett minimum av miljöpåverkan och få bättre resultat genom att använda mindre foder.

Beräkning av foderkonvertering (FCR):
FCR = Utfodrad mängd / Fiskens tillväxt

Även sett till det större resursperspektivet har fodret genomgått förbättringar. Under de senaste årtiondena har andelen animaliskt innehåll i fodret minskat och andelen vegetabiliska råvaror ökat. Mängden fiskmjöl och fiskolja i fodret har minskat och ersatts av mer resurssnåla alternativ. Det är även vanligt att en viss andel av råvarorna som härstammar från marina resurser som exempelvis fiskmjöl och fiskolja kommer från restprodukter från andra processer. Återtag av restprodukter och andelen av dessa i foder har ökat över tid och kommer sannolikt att öka ännu mer framgent då vi går mot mer cirkulära flöden.

Fish - in - Fish - out

I debatten hör man ofta att det går åt många kilo, 3-5 kg brukar nämnas, vild fisk för att föda upp ett 1 kg odlad fisk. Det är många olika siffor i omlopp och det är i sig inte konstigt eftersom det är många olika faktorer som påverkar FIFO (Fish-in-Fish-out).
FIFO är det begrepp som används för att beskriva hur mycket vildfångad fisk som behövs för att föda upp 1 kg odlad fisk.
FIFO-kvoterna är beroende av många olika faktorer:

hur stor andel fiskmjöl och fiskolja det finns i fodret,
hur mycket protein och fett det finns i den foderfisken som används för att tillverka fiskmjölet och fiskoljan samt
hur bra foderomvandlare den fisk man odlar är.

Stora forskningsinsatser pågår globalt för att minska beroendet av fiskmjöl och fiskolja i fiskfoder samt utveckla, testa och ta alternativa foderråvaror i bruk.
Utvecklingen har medfört att FIFO kvoten, ligger på ca 0,82:1 (Källa: IFFO, 2015). Fiskfoderföretagen redovisar idag FIFO-värden på mellan 0,8 och cirka 1,4 i ”standard-foder” för laxfiskar i odling.
FIFO under 1 visar på att mängden fisk som produceras är större än den fiskmängd som förbrukas vid tillverkningen av foder, vilket är positiv med tanke på resursnyttjande och ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv.
Jämför man med vild fisk som får jaga efter maten och ständigt är i rörelse har ett FIFO på ca 8-10 kg. På så sätt är den odlade fisken en mycket effektivare omvandlare än vild fisk.
FIFO ska räknas separat för fiskmjöl och fiskolja då det åtgår olika mängd foderfisk för respektive produkt. FIFO redovisas ofta i media och bland konsumenter, men ger en allt för enkel bild av en komplex fråga. Till exempel är fiskmjöl och fiskolja som görs på slaktbiprodukter och avskär inräknat i FIFO. Av den fiskråvara som används i fodret utgörs ca 10–25 % av slaktbiprodukter och avskär.

För att ta med det i beräkningen kan man istället räkna med foderfisk-beroendet (forage fish dependency ratio, FFDR). FFDR beräknas på samma sätt som FIFO men inkluderar endast fiskmjöl och fiskolja producerat på foderfisk.

Foderproduktionstekniker

Nya produktionstekniker vid fodertillverkning, upphettning av råvaror och extrudering (fett tillsätts pellets i efterhand) av foder har möjliggjort ett högre fettinnehåll och ett lägre innehåll av kolhydrater. Detta gynnar fiskens näringsupptag och fodret får bland annat en lägre andel lättlöslig och större andel hårt bunden fosfor.